Asciis kommande album ”computerlovemusic” börjar med en viskande vädjan, både kännetecknande för vad som väntar och rent säreget drabbande på samma gång. I en tradition av att öppna sig fullständigt – i rak linje från artister som Mount Eerie och Khonnor – hittar blott 21-åriga Ascii en alldeles egen nisch i svensk kontext. Han framstår på ett anspråkslöst sätt som den första stora textförfattaren i sin generation(!), en generation som vuxit upp i Elis Monteverde Burraus twitterflöde.

Albumet, där låtarna sömlöst flyter in i varandra, skrevs under en mycket kort period och sällar sig därmed till klassiska dagboksprojekt som sätter fingret på ett exakt skede. I balladformen möter vi ofiltrerade tankar om kärlek och de första sumpade chanserna. Du är där, du är angelägen. Ett coming-of age-album utrullat känsla för känsla.

Asciis föregående släpp, EP:n ”Ark”, lät som att tonerna studsade mot kyrkväggar. Ett kalkrikt rum. Kommande albumet ”computerlovemusic” är också en väldigt precist beskrivande titel. Det låter som dator och det låter nästan aldrig organiskt. Även de mest organiska ljuden är förvrängda och sprängda, i ett produktionsideal inspirerat av glitch eller noise. Men det låter också fullt av liv och rum. Som att vi har hittat den här artefakten många år senare. Digital patina. Av det följer att Ascii är något så ovanligt som både totalt samtida och nostalgiskt tillbakablickande på samma gång.